amandalantz.blogg.se

Hallå!

 

Nu var det mer än två månader sen jag skrev. Då skrev jag att jag hade fått jobb uppe i Luleå och att jag skulle flytta ihop med Pelle. Nu är vi där. Den 8 juni låste jag till min mysiga lägenhet i Uppsala och satte mig på flyget med en resväska som hade några kilo extra än vad man får ha. Den dagen var det inte roligt att flyga kan jag tala om. På Arlanda var det blå himmel och sol. Ju närmare Luleå vi kom så vart det alldeles vitt och disigt ute. Man såg inte ut. Var som ett vitt täcke. Här uppe blåste det som satan rent ut sagt. Stormliknande. Så när vi skulle till att landa så fick piloten ta omtag när vi skulle ner. Usch. Satt och svettades och tänkte "jag är ledsen Pelle, men det är nog bara mina flyttkartonger som kommer upp". Jag kommer antagligen landa i vattnet eller nåt. Nä fy tusan! Men ner kom vi. Där stod Pelle och väntade. Ingen av oss fattade riktigt att jag kom till Luleå för att stanna. Att jag skulle flytta in hos Pelle. Märklig känsla. Men en bra känsla. Tog några dagar innan jag verkligen förstod att jag inte hade bokat nån biljett hem till Uppsala. Nu är Luleå mitt hem. Häftigt!

 

 Jag har bott här nu i tre veckor. Börjat ett nytt jobb. Jag är sambo med den killen som jag verkligen vill vara med.

Jobbet känns bra. Jag tror att jag kommer kunna trivas här. Man får ge det lite tid. Att allt ska sjunka in och att man ska känna sig trygg på jobbet. Jag menar inte att jag inte trivs nu. Men att vara ny på jobbet är svårt och jobbigt. Jag har framförallt för höga krav på mig själv. Jag är nog som ganska många att man vill kunna allt på en gång. Man vill kunna hitta saker och lära sig hur sjukhuset funkar.

Innerst inne så vet jag att jag kan relativt mycket redan. Jag menar, jag har jobbat fyra år på Akademiska Sjukhuset på Neurointensiven. Det är klart att jag har lärt mig en massa. "Intensivvårdstänket" har jag. Jag vet vad man ska observera. Men man blir ju så sjukt osäker när man kommer till ett nytt jobb. Det kommer ordna sig det här. Dom är väldigt trevlig på jobbet så jag tror att det inte kommer vara nåt problem.

 

Det där med att vara sambo trivs jag som fisken i vattnet med. Det känns så rätt och så bra. Bara det här att komma hem och veta att den man är kär i kommer också hem. Jag har saknat det här vardagliga. Åka och handla tillsammans. Fixa middag tillsammans. Att kunna krypa upp i soffan en kväll efter jobbet och kika på en film och bara vara.

 

Att jag är ledig idag känns fantastiskt. Har tagit en ordentlig sovmorgon. Fixat lite med tvätt och plockat ihop. Nu sitter jag på balkongen och kikar ut över Luleå-älven. Läget på den här balkongen är helt perfekt. Sen ljuset här uppe på sommaren är ju helt magiskt. Inatt vid halv ett såg man solen och nästan vindstilla. ♥